Bättring och sånt

Inte bara har jag bloggat dåligt de senaste veckorna, jag ligger även så pinsamt långt efter med att svara på mejl och kommentarer. Och jag skäms som en hund – FÖRLÅT – men jag ser er!! Och jag ser högarna med produktnyheter, pressmöten och recensionsmaterial. Ibland när saker börjar stapla sig på hög blir det bara svårare och svårare att ta tag i, och till slut blir det överväldigande. Jag har jobbat lite väl mycket på sistone, ofta borta från datorn. Och eftersom jag valt att inte mobilblogga, samt ytterst sällan eller aldrig tidsinställer inlägg, kom bloggy att lida lite. Men jag är på G!

Har alarmerat räddningsstyrkan: ögon och läppar i akut fara. Potentiellt trauma.

ALLTING TORKAR IHOP! Sprickor i kristallen etc – hinner snart inte med mina dagliga sysslor för allt detta schmörjande. Trodde jag hade sejfat fejset genom att byta ut sommarens dagcreme mot en tjock smet på burk, men nej, mycket vill ha mer. Den dricker vad som helst just nu, huden. Har därför inlett 2 nya SOS-projekt:


1. Sova med Clarins Skin-Smoothing eye mask, alltså en ansiktsmask bara för ögonen. Supermild och tjockt krämig, lysande att trycka in i kylskåpet innan den får ligga och fuktbomba över natten – mjukar upp som tusan. Pris: 375 kr.


2. Bära med mig Oriflames lilla burk med Tender care som jag testar just nu, främst för att dränka läpparna med. En sån där universalprodukt av slaget 8 hour/Carmex som ska lugna torra och irriterade partier över lag. Är extremt rosad i olika forum och en av företagets klassiker, håller tummar (och läppar). Pris: 115 kr.

När kroppen inte förkroppsligar



Det här är jag, och en vän till mig. Vi är lika gamla. Vi är även lika långa, det skiljer bara 1 cm, och vi har samma storlek i kläder. Till och med vår BH-storlek och skostorlek är identisk. Vi tränar båda, på olika sätt visst, men regelbundet.
Jag väger 20 kilo mer än min vän. Exakt.
Hennes BMI är 23,5 (normal weight). Mitt BMI är 30 (obecity).
Jag är alltså inte ens i kategoin ”overweight” längre, jag har korsat gränsen till fetma.

Frågor på det? Eller kan vi bara skita i BMI nu, en gång för alla? Kanske – vilda tanke – komma på ett bättre mått på hälsa? Tillåt mig hånle åt systemet.

Seche Seg…

Alltså, jag vet inte hur det är för er, men mina Seche Vite börjar sega och gegga sig sjukt mycket fortare än andra lack. Har halva flaskan kvar och det går knappt att applicera längre. När jag jämförde topplack hade jag inte upptäckt det, men sjukt störigt är det. Kan dock inte sluta använda den pga den oslagbara glasytan. Tina tipsade nyss om Essies Good to go och jag överväger att styra kosan dit – men står och velar eftersom jag alltid tyckt att Essie är så segtorkat. Damn you ljuva glasyta.

Nja… men tackar som frågar.

De här magnetiska nagellacken alltså. Jag känner lite för dem som jag gjorde för graffiti: en initial missriktad pepp medan jag öppnar den första flaskan, som inom loppet av 10 minuter bytts mot…besvikelse. Av alla skojiga saker man kan göra med sina naglar är detta inte två av mina favvotrender. Jag är helt med på detta med att leka och experimentera, och roar det dig alls så knock yourself out för sjutton. Men det känns lite som en PR-placerad trend gone bad. Man vill göra något nytt, men det finns inget solklart, så man hittar en säljpoint som kan locka istället för innehållet. Jag fascineras också av det faktum att nagellack är begåvade nog att krackelera eller dra ihop sig själv i dimmiga ränder, men utöver denna skill vet jag inte om det är vare sig snyggt eller nödvändigt. Men jag tror inte det. Vad tycker ni?

Lite om semipermanenta accessoarer

Behöver nya brillor (pga blir mer blind för varje sekund jag sitter vid denna skärm) och bågarna hålls snart ihop med Karlssons. Och, jag hatar att behöva välja bågar. Det är som att bestämma sig för en frisyr man sen måste leva med i typ 5 år. Och då, när man väl har vant sig vid ett par är det dags att byta ut dem igen och då ser allt annat totalt missbildat ut (ett under att jag ens hittade årets solbrillor).

Just nu säljs det mycket av 60-talets Cateyes och Lennonbrillor, vilket jag tycker är plågsamt snyggt på alla utom jag. Hade jag bara berikats med en anal personlighet och således haft minne/arkiv/kvitto el liknande på de bågar jag har, hade jag köpt likadana på direkten. Jag älskar dem mer än skivat bröd. Men såklart har jag noll minne av att över huvud taget ha skaffat dem. Åh, plågan.

Då tar vi det igen: STEP AWAY FROM THE LIGHT!

Så det är nu det händer, sommarens första hetta och solsvultna Svenskar släpps på gröngete efter ett halvår i idé och strålar sig sönderstekta i parker och landstugor. Hudcancer ökar lavinartat, så pliiiis skydda dig med spf (testa dessa) och glöm inte att du även kan bli brun (men inte bränd) av BUS vilket jag blev med råge i höstas.
Läs gärna mitt inlägg Burn baby burn och kom ihåg att det är okej att vara blek. Eller att åtminstone inte se ut som en läderväska i ansiktet.

Sen till väsentligheterna: Cancerfondsrapporten 2012 visar att 40 000 personer i Sverige kommer få hudcancer i år, och att den allvarligaste formen beräknas leda till omkring 500 dödsfall. Var femte svensk kommer få hudtumörer. Så snälla försök att inte dö i sommar, och känner du dig inte avskräckt kan du titta här (obs stark bild)

Honey, I’m home!

En FANTASTISK vecka med 6 bra tjejer, 200 bra ostar och 1 bra alpresa har nått sitt slut. Jag har haft ungefär lika stabil internetuppkoppling som farmors hönshus, och dessutom inte direkt ägnat mig åt någonting beautyrelaterat. Men nu är jag här, och jag kan ju börja med att berätta hur fejan överlever hård sol varvat med ispiskande snöstorm på 3000 meters höjd. Det gör den inte. Hela gänget har dränkt ansiktet i arganolja och fuktpackad mask ca 20 gånger om dagen för att inte typ gå sönder.

Själv anlände jag i Frankrike med huden från helvetet. Uppepå ett lager infekterad mensacne hade jag en arg hormonreaktion från en medicin, så jag gick omkring som sårig köttfärs. Sånt är alltid jobbigt, inte minst psykiskt. Man vill liksom inte att någon tittar på en. Jag minns fortfarande första gången Katta la ut en osminkad bild på sig själv på Bjooti, med sår och finnar i ansiktet, och hur modig jag tyckte hon var. Det var flera år sedan och långt innan jag visste att hon skulle bli en av mina närmaste vänner, men jag älskade henne redan.

Jag har nästan alltid haft problem med min hud. Har bla lidit en del av ångest, och när jag är trasig inuti tar det direkt uttryck på huden, som också blir stressad och trasig. Idag är min hy fin, dels för att själen är gladare, dels för att finnarna slutade ploppa upp när jag kom i 30-årsåldern, och dels eftersom jag har privilegiet att ha tillgång till väldigt bra, behandlande produkter. Men det har varit knaggligt länge, och jag minns hur skönt det var att någon vågade visa den omålade sanningen, så… varsegod att beskåda eländet nedan.
Som tur är var ren, uttorkande, kall alpluft ganska exakt vad jag behövde. Och i kombination med oljorna och att jag behandlade med Barrier repair läkte nyllet helt förvånandsvärt fort (hade läkt ännu fortare om jag inte maniskt var tvungen att pilla på sårskorpor). Nu ser det bra ut igen, lite foundation på den sista ärr-rodnaden och fejan är sockervadd. Heja!

Det här med att tvätta saker…

Det är ju inte kul direkt. Tvätta kläder, tvätta porslin, tvätta kroppen… och så ska man dessutom tvätta penslarna!? Vem orkar bry sig om lite schmuts liksom? Inte jag. Rättelse: Inte jag, privat. På makeupjobb är jag the Hitler of rengöring. Dels för att man är skyldig klienten det, dels för att jag generellt är väldigt organiserad i yrkeslivet och inte alls privat.

Men bara för att jag är hopplös behöver ju inte ni vara det. Grejen är att smutsiga penslar liksom bara hobbysamlar på bakterier. Det gör även att färgerna blir lite ”smutsiga” och dämpade, makeupen blir fläckig och ojämn, det täpper till porer och leder till olika hudinfektioner pga ovanstående bakterier. Och inget av detta är ju bra grejer.
Du bör tvätta penslarna varje vecka. Eller månad, om det känns lika olidligt för dig som
det gör för mig. Värst är verktyg för läppar, mascara, concealer och foundation.

Så gör du:

  • För en daglig quick fix: använd en penselrengöring, företrädesvis i sprayflaska. Detta är jag lysande på, inget meck, inget vatten, ingen tid. Bara spray-n-go. Då kan man dessutom dra ut på den riktiga tvätten lite.
  • Förr eller senare måste jag ändå tvätta. Det är lite som med mat, går endast att undvika ett tag innan det blir direkt plågsamt. Kör då med ett milt schampo, eller en olivtvål.
  • Var försiktig med att inte få vatten på handtaget eller själva borstfästet, kan göra borsten spretig och ruggig.
  • Lägg schampot eller tvålen (eller diskmedel om det krisar el gäller syntet) i handflatan och snurra borsten i. Gnugga inte. Skölj under rinnande vatten.
  • Snurra borsten på en – företrädesvis en ren – handduk för att torka bort överflödigt vatten.
  • Medan borsten är fuktig, forma den och placera att torka LIGGANDES på handduken.

Att slå in öppna dörrar: Ett förtydligande

Alltså, när jag pratar med folk händer det rätt ofta att man hänvisar till den här sajten som en modeblogg. Låt oss stanna upp en stund och småle åt detta. (Ni som känner mig privat kan stanna upp lite längre och garva allt ni kan.)
Jag kan förstå tanken, även om jag idag främst är journalist är det lite motsägelsefullt att vara makeupartist och inte det minsta intresserad av mode. Ett handikapp, rent av. Och alltså, jag gillar ju såklart färger och former och accessoarer och mönster. Och det händer absolut att jag går igång på en schysst doja, men särskilt kunnig eller insatt är jag inte. Äger heller inte ett enda märkesplagg, och kommer troligtvis aldrig lägga några större pengar på det. En annan anledning till det är att jag är notoriskt vårdslös och slarvig och har sönder det mesta jag rör vid. Jag har min egen stil, och den är rätt kitschy-tacky. Hänger leksaker i öronen, glömmer tofflorna på, och går runt i nätstrumpbyxor. Men de här med faktiska trender och mode, jag vill bara inte.
Så, den här bloggen kommer tyvärr fortsätta att bara inehålla kroppsklet, söta läppstift och golliga grejer. Det är för allas bästa, tro mig.

Är du fortfarande inte övertygad om mitt totala fashion-handikapp, se här.

Saker som händer med din hud på vintern

Förra veckan gick jag på en föreläsning med influgna Dr Claudia Aguirre på Dermal Institute/Dermalogica, och lyssnade när hon pratade hud och vinterklimat. Blev halvt vettskrämd och tyckte genast väldigt synd om mitt ansikte (som tydligen utstår direkt misshandel just nu). När miljön ändras från varm och fuktig till kall och torr är det såklart rätt smart att också ändra hudvårdsrutin. Fick en hel del tips jag gärna delar med mig av.

Detta är grejen:

* På vintern minskas luftfuktigheten drastiskt, så atmosfären runt dig bokstavligen suger fukten ur huden. Luften tycker att den behöver fukten mer än ditt ansikte. Elaka jävel.
*
Snö reflekterar 80% av solen. Du UV-strålas alltså nästan lika mycket underifrån som ovanifrån. Solen tycker att du ska ha säckig läderhud och gör sitt bästa för att lura dig till att inte använda solskydd på vintern. Du behöver spf 30.
*
Det finns bara en sak som är värre för din hud än kall torr luft, och det är uppvärmd kall torr luft. Elementluft. Detta är det absolut elakaste du kan göra mot fejan.

Då händer detta:

* Huden blir uttorkad, vilket även leder till rodnad och kli. De som redan från början har känslig hy får ett radikalt försämrat hudtillstånd.
*
Cirkulationen försämras och händer, fötter och kinder blir kallare.
*
Ansiktet lider mest, dels eftersom det har mycket blodkärl, dels för att det är den del av kroppen vi inte täcker när vi går ut i kylan.
*
Torr hy åldras betydligt fortare än naturligt.
*
När huden är torr ser det i mikroskop ut som en krackelerad yta, det är små små sprickor som tyvärr tillåter penetration – exempelvis av bakterier.

Tips: Huden blir matt och vintergrå om det ligger massa gamla cellager och skräpar – se till att rensa huden med en bra peeling, då kommer också fuktcremen tränga in bättre. Vitamin C ger fin lyster. Lägg gärna lager – använd ansiktsolja eller serum innan din fiktcreme! Undvik för heta duschar. Köp en luftfuktare och ställ på skrivbordet!

Hallå, läpparna då!?

* Sluta slicka – saliv är galet uttorkande. Eftersom vi inte har något hår på läpparna har de inte samma oljeskydd på ytan.
*
Cerat som innehåller petrolium kan snarare torka ut på sikt. Använd istället ett vaxbaseratt. Sheasmör, avokado och Omega-3 är bra grejer!

Varning för:

* Torr uppvärmd luft.
*
Överdriven rengöring.
*
Starka tvålar, har högre ph-värde än din hy och bokstavligen stjäl lipider och dina naturliga oljor så huden inte längre har kvar sitt eget skydd.

När jag gick hem fick jag en uppmuntrande klapp på axeln och Dermalogicas Ultracalming relief mask som ingår i deras serie för känslig hy. Den ska väl sitta 10 minuter eller så, men jag är ett rebelliskt barn och har sovit med den i en vecka. Så himla värt, och framför allt går den att ha runt ögonen. Har länge sökt en bra ögonmask. Jag använder redan väldigt bra ansiktsprodukter, men denna gav det hela en extra skjuts. Min hy är både lugnare och mindre stram. Gick dessutom precis igenom min PMS-vecka med endast en enda finne (inte 20). Och finnar är ju små inflammationer under huden, vilket jag räknar som känslig/irriterad hud. Överväger nu att investera i ett nytt serum.

Dagens skrikgråt och munspya

Läste inne hos Karin idag om barnmodeller, och ser uppgivet hur de i smyg förflyttats från USA:s skamhörn av äckliga skönhetstävlingar till modeindustrins finrum. Den ohämmade glädjen över att 10-åriga Thylane Blondeau är världens nya Bridget Bardot gör mig så galet uppgiven på människosläktet, och ledsen för alla människor som lever efter ideal som inte är deras egna. Besviken på ett samhälle som likställer ungdom med lycka. Jag står och skäms för att världen vi skapat är full med produktionsfel som jag inte kan reklamera. Jag vill inte ens behöva tänka på det extremt farliga i att arrangera barn i sexiga, halvnakna poser. Det är samma känsla jag får när jag hör talas om 11-åringar som har sex. Jag står uanför och lyssnar utan att förstå ett enda ord. Och så minns jag hur min Cindy gifte sig med Ken i en skolåda jag inrett med kottar. När jag var 12.